Jag ser mig själv som en relativt positiv människa. Jo det är jag. Jag är en obotlig optimist. Men det behöver inte stå i direkt konflikt till att vara realist.
Som till exempel den här förbaskade fotbollsmatchen som sänds just nu. I och för sig så hatar jag fotboll och förstår inte alls poängen med det. Men hur som helst. Visst kan vi hoppas på vinst. Men det är ju knappast realistiskt att vi skulle slå världens näst bästa lag? Men likt förbannat så ska kommentatorn i pausen säga att vi är fantastiskt duktiga.
Varför inte bara inse? Vi klarar inte konkurrensen.
Varför detta tjat om fotboll undrar ni säkert (det undrar iofs jag med, kunde inte bry mig mindre). Jo ser ni. Jag drar en parallell. Till Kristdemokraternas nytillsatta framtidsgrupp.
Innan jag börjar låta cynisk så vill jag understryka att detta definitivt inte är någon kritik till de som fått äran att delta i denna grupp. Som jag förstått det så samlades de för första gången idag, så än har vi ju inte fått se något resultat. Se det istället som några tankar att ta med på resan fram till nästa val.
Min irritation började växa redan i somras. När opinionssiffrorna visade på att KD låg under spärren till riksdagen fanns det många som jag, vi som ansåg detta vara direkt kritik till partiet. Men om ni bara visste hur många olika bortförklaringar jag har hört. Här kommer några exempel:
1. “Vi ligger alltid lågt mellan valen och sedan stiger vi sista veckorna!”
2. “Man ska inte lita på opinionsundersökningar”
3. “Men det beror ju på hur frågan ställs!” (Med andra ord: Journalister är onda maktmissbrukande socialistsvin)
4. “Våra kärnväljare är i sig 4 % av svenska folket, det är inga problem!” (Jag erkänner att jag själv körde på denna ett bra tag)
HÄR GÖR JAG NU EN LITEN KONSTPAUS. VISUALISERA ER ATT DET NU HAR GÅTT EN VECKA SEDAN DET HISTORISKT DÅLIGA RESULTATET REDOVISADES.
5. “Det är Alliansens fel, de äter upp de små partierna”
6. “Men det gick ju jättebra ju! Vi kom ju in i riksdagen!” (Jämfört med tidigare opinionsmätningar)
7. “De gillade oss, men röstade på Moderaterna” (Med andra ord: Det är väljarnas fel. Och moderatjävlarnas)
Suck. Jag vet att detta är aningens taget ur sitt sammanhang. Men som jag upplevt situationen så är vi baskemig världsmästare på att bortförklara dåliga siffror.
Jag sa tidigt att jag trodde de dåliga opinionssiffrorna främst berodde på att vi missat något. Vad exakt vet jag inte men jag tror nyckelorden är tydlighet och kommunikation. Jag hoppas och önskar att denna framtidsgrupp på allvar vågar ta i kritiken, istället för att hitta på svepskäl. För vet ni vad?
Vi måste sluta vara nöjda med att ligga lågt i siffror mellan valen. Det går inte att jobba för ett parti som är nöjda med 4 %. Opinionsundersökningar är ett bra verktyg för att få en aning om läget och journalister är i första hand ute efter att spegla verkligheten. Du kan inte jobba som journalist om du är partipolitiskt aktiv. Tack vare Alliansen har vi tre ministrar och sitter i regeringsposition. Det är inte fel på väljarna, vi lever i en demokrati där åsiktsfrihet råder (tack och lov!)
HÄR TAR JAG ÄNNU EN PAUS FÖR ATT SAMLA LITE MOD INFÖR NEDBRYTANDET AV DET SISTA ARGUMENTET, DET OM KÄRNVÄLJARNA.
Ja. Jag är ärlig. Det kanske är så att vi inte längre har 4 % kärnväljare. Folk dör.
Jag inväntar resultatet med spänning. Jag älskar mitt parti, men jag tror att det behövs drastiska förändringar. Inte grundläggande, vi får absolut inte sälja vår själ. (Mer än vi redan gjort, blir nog ett helt eget inlägg) Men vi måste bli kaxigare. Tydligare. Sluta upp att vara nöjda och glada för 4 % helt enkelt.
Hur vi ska lyckas med detta på fyra år. Ja ni. Jag har några förslag på lut som definitivt inte kommer ses med okritiska ögon. Men jag tror att det är detta som behövs.
Så, snälla rara framtidsgrupp. Snegla över lite på ungdomsförbundet är ni snälla. De har valt att kalla sin grupp för vad det egentligen är. Krisgrupp.
Jag vill verkligen inte kritisera er innan arbetet kommit igång, men för att kunna kalla er detta så ska ni representera framtiden. Inte det som varit. Inte hur nöjda vi är nu, inte heller hur nöjda vi var 1998. Hur vi ska kunna känna oss stolta efter valet 2014.
Jag vill verkligen önska er all lycka till, det kommer inte bli lätt. Moderaterna klarade av att på två val gå från 15 % till 30 %. Jag skulle faktiskt vara hyfsat glad om vi kunde få de där 15…
Var positiva, men också realistiska. Något måste göras och det snabbt.
Nu leder Holland med 4-0 och kommentatorn har ännu inte fällt en enda negativ kommentar till det svenska landslaget.
Jag tror visserligen att det kan finnas pyttesmå korn av sanning i några av bortförklaringarna. Men om vi struntar i omständigheter utanför partiet så tror jag att de låga opinionssiffrorna och de lägre valresultaten faktiskt beror på Kristdemokraterna själva.
Partiet har inte varit så särskilt synligt i opinionsbildande arbete under valperioderna. Bara under valrörelserna blir partiet synligt opinionsbildande. Men en hel del av partiets uppmärksamhet i massmedia handlar om dess pendlande kring 4%-spärren och inte om politiken…
Partiet har dessutom nästan helt förknippats med frågor som inte har så stor betydelse för väljarna i stort. Jag säger inte att Kd drivit fel politik eller att partiet haft fel uppfattning i de för väljarna mindre betydelsefulla sakfrågorna men ändå…
Kd-förslaget om äktenskap var det bästa, men utåt är uppfattningen att kristdemokraterna är mot homosexuella.
Profilen syns och sticker ut mest i udda frågor.
Man kan visserligen tycka att mediabilden av partiet är felaktig, men partiet kan göra väldigt mycket för att påverka mediabilden eftersom mediabilden och väljarnas uppfattning av partiet påverkas av hur aktivt och utåtriktat partiet agerar i olika frågor.
Som exempel kan vi bara se hur Moderaterna, ja, just det, de Nya Moderaterna, det nya och numera enda arbetarpartiet, gått in stenhårt för att förändra bilden av sig själva och i stor utsträckning lyckats med det arbetet. I valet 2002 var Moderaterna den stora losern i Svensk politik, i valet 2010 var de tiondelar från att bli Sveriges största parti.
Jonas,
Tack för din kommentar! Jag måste säga att jag instämmer i det mesta. Som jag skrev så är det mycket tydlighetoch kommunikation som vi har varit dåliga på och där är äktenskapsfrågan ett lysande exempel.
Bilden av oss var att vi var homofientliga, även fast kompromissförslaget definitivt inte ens pekade i den riktningen. När jag har varit ute på skoldebatter och väl fått tiden att förklara så har det visat sig att majoriteten alltid höll med mig i resonemanget. Därför kan man ju fråga sig vad som gick fel. Var det medias bild eller partiets otydlighet? Jag tror främst på det senare alternativet.
Likt Moderaterna gjorde, så tror jag att även vi måste göra (i viss utsträckning). Vi måste förändra bilden av oss, med det menar jag inte nödvändigtvis att vi måste byta fokus. Tydlighet är allt och jag tror att det är främst där vi måste jobba. Annars kommer vi för alltid vara det parti som omvärden och medierna väljer att måla ut oss som. Med andra ord: Religiösa homofober.