KD utmanar – och lämnar företräde

Debattartikel publicerad i Barometern 2009-12-05

Media har den senaste tiden hårdbevakat de politiska partiernas nomineringsprocesser. Föga förvånande har lokaltidningar dragit den dystra slutsatsen att resultatet av stämmorna blir en klar vinst för männen. För att vara mer specifik, en klar vinst för män som passerat 40.

Vi från ungdomsförbundet ser kritiskt på detta. I en representativ demokrati bör självklart den beslutande makten vara just representativ. I en utopi av världar ser jag därför att partilistor ska toppas av kandidater med varierande åldrar, jämn könsfördelning samt olik etnisk härkomst.

Tvärt emot vad kritikers fördomar säger så är Kristdemokraterna – mig veterligen – det enda parti som gör verklighet av denna vision. I ett tidigt skede proklamerade partisekreterare Lennart Sjögren för det första en satsning på att 100 unga kristdemokrater ska finnas i ledningen för kommuner och landsting runt om i Sverige när valresultatet är räknat. Det sattes även upp ett tydligt mål om de valbara platserna på landets listor. 20 % under 26 år, 20 % över 65 år, 10 % men annan etnisk härkomst samt jämnt fördelat mellan män och kvinnor.

Som ung kristdemokrat är jag oerhört stolt över att tillhöra en del av Sverige som verkligen tagit fasta på partisekreterarens vision. Vi värderar inte lämplighet i antalet aktiva år i kommunledningen, lika lite som den ålder som står skrivet i personbeviset. Kristdemokraterna värderar engagemang, erfarenhet och inte minst representation.

Det handlar inte om kvotering. Det handlar om demokrati. Men framförallt handlar det om erfarenhet och representation.

För vad är egentligen erfarenhet? Cynikern skulle snabbt konstatera att erfarenhet handlar om mångårigt arbete inom olika politikområden. Men till den som vågar tänka ”utanför lådan” ställer jag en fråga. Är det inte erfarenhet att vara 18 år och veta med säkerhet hur bristerna i gymnasieutbildningen ser ut? Är det inte erfarenhet att vara nyinflyttad från ett annat land, ha gått igenom alla asylprocesser och verkligen veta hur svensk integrationspolitik fungerar i realiteten? Är det inte erfarenhet att vara 70 år och genom egen upplevelse förmedla kunskap om hur geriatrikvården fungerar?

Erfarenhet kan inte mätas, den är individuell. Och precis som att alla är individer när vi väl går till valurnan krävs representanter som vi – verklighetens folk – kan känna igen oss i.

Kristdemokraterna i Kalmar län kämpar för ett sådant samhälle. Ett samhälle där representativ demokrati inte enbart är några vackra ord tagna från regeringsformen. Ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. 

Anna-Stina Stenbäck

Distriktsordförande KDU Kalmar län

Bildbeviset

Kristdemokraterna i Kalmars årliga familjemiddag på Stuvenäs gästades av…

Aha!! Har Per Gjörloff (M) bytt parti?? Tänka sig…. Beviset i sin helhet kan ni se här.

(Förlåt, jag var bara tvungen..)

Copy-Paste-sjukan, den nya gris-flunsan

Det är ibland lustigt hur saker och ting sammanfaller. Igår kväll skrev jag om att förstaplatsen i SM i idiotiska kommunledningar övertagits av Laholm som vill sätta fåniga hattar på politikerna. Det var bara tillfälligt. Utan att ödsla för mycket neurotiskt över detta kan jag nu konstatera att Kalmar kommun seglat upp i ledning på nytt. Hattar i all sin ära. Men Johan Persson (s) är ju korkad på riktigt.

I en tid då halva Sverige står i kö för att vaccinera sig mot svininfluensan har en ny epidemi utbrutit. Snarlik svininfluensan. Jag menar, den berör svin(såssar) och liknar en pandemi. Jag kallar den för Copy-Paste-sjukan.

I en insändare i Barometern får vi idag läsa om Johan Perssons fem förslag för ett bättre Kalmar. Jag klipper lite fritt ur texten…

”Dagens regering har kommit att bli en arbetslöshetsallians. Den genomsnittliga arbetslösheten är högre i Sverige än i EU. För oss står jobben högst på agendan. För att åstadkomma detta vill vi investera i utbildning. ”

Fint, Johan. Här har vi kopierat fritt ur Göran Perssons utspel då vi stuvade in alla studenter på sommarkurser för att putsa på arbetslösheten. Ögonbindel på bara, ser vi de inte så finns de inte. Har du någon gång funderat på vad studenterna ska göra när de har klarat av sin utbildning? Förbannade sosselogik.

”Det måste bli lättare att ta steget från anställd till företagare.”

Wiieee! Johan Persson har haft en affär med Centern!!!

”Människans rätt att välja i välfärden är viktig, men oavsett vilket alternativ man väljer måste kvalitén vara hög och likvärdig. Det grundläggande för socialdemokratisk politik är att den enskildes behov ska styra.”

Ehh?? What?? Det GRUNDLÄGGANDE FÖR SOCIALDEMOKRATISK POLITIK ÄR ATT DEN ENSKILDES BEHOV SKA STYRA??? Marx och hans vänner hade vänt sig i graven.

”Ekonomin ute i våra kommuner och landsting måste värnas genom att staten ger långsiktiga besked om statsbidragens nivå.”

Och frågan för 100.000 kronor lyder….. – VAR kom de 46,7 miljonerna ifrån?? Tandfen kanske?

”Idag upplever vi hur pensionärer beskattas högre än löntagare. Detta är djupt orättvist.”

Talang 2009 tackar Dig för Din insats. Copy-Paste från Kd kanske??

”Kalmar län har under lång tid hamnat på efterkälken vad gäller satsningar på infrastruktur.”

No shit Sherlock? Och hur vill ni vi ska lösa det då?

”För att det ska kunna bli fler infrastruktursatsningar vill Socialdemokraterna öka lånefinansieringen. Så hanteras infrastrukturen i andra europeiska länder och där händer det ju också något.”

Och frågan lyder… Har du överhuvudtaget läst siffrorna på hur mycket vi i denna svenska avkrok får av staten för infrastruktursatsningar. Då dessa medel ska vara baserade på invånarantalet, har vi i realitet fått oproportioneligt mycket. Vi kan ju knappast utge oss för att vara en miljonstad? Och andra frågan…lånefinansiering? Skriv som det är istället. Staten ska låna en massa pengar som kommande generationer sedan ska ta tag i. När vi alla levande ligger i graven så behöver ju inte VI oroa oss för den ökade statsskulden. 

För min skull, kan ni inte försöka lite bättre?? Det blir ju liksom ingen match annars. Lite som att Brasiliens landslag i fotboll skulle spela match mot Smedbys knattelag killar födda 01.

Grattis Johan, förstaplatsen är återerövrad. Tips bara, omformulera gärna alliansen förslag innan du tar över dessa. Det behövs knappast en professor Langdon för att förstå symboliken. Och genomför de gärna om du vill vinna förtroende. Varsågod, Copy-Paste bara!

Over and out // någon som redan vaccinerat sig.

Har påven en konstig hatt?

Av alla hjärndöda, totalt meningslösa förslag jag någonsin hört från en kommunledning så erövrades idag förstaplatsen.

SM I IDIOTISKA KOMMUNLEDNINGAR ÄR AVGJORT!

(och konstigt nog har nu Kalmar kommun halkat ned till andraplatsen…)

http://hallandsposten.se/nyheter/laholm/1.636037

I Laholm har man tagit beslutet att köpa in hattar till ledningen. De menar att detta är en otraditionell lösning på hur man ska få de ledande politikerna att tänka lite utanför lådan. Genom att ta på sig speciella, otroligt fula, mössor menar de alltså på fullaste allvar att de fattar bättre beslut. Ja. Det där med otraditionella lösningar har de ju i alla fall anammat.

I en tid då kommunen ska spara köper man in hattar till ett värde av 18.000 riksdaler. Jag måste bara säga det igen. Hattar!

Vem vet, det kanske funkar? Och om det skulle göra det så skulle jag vara den första att förespråka ett liknande projekt i Kalmar kommun. Vid närmare eftertanke så hade det kanske gjort att vi hade tagit ledningen på större allvar. Johan Persson (s) i en ful hatt gjord av någon lokal hantverksförening. Ja. Han kan ju knappast sjunka lägre…

*Drömmer mig bort i en värld där sossar, vänsterpartister och miljöpartiklar ej längre kan nå mig med dumma påståenden…de står bara där…helt tysta…i sydväster av militärgrönt galontyg…gungandes i vinden och sjungandes på någon meningslös kumbayaversion…*

Nej vänta lite nu. Det var ju Wille. Äsch…vi testar igen…

Tusan också. Där dök Moderaten upp. Borde nog gå och sova nu innan jag spottar ur mig nåt mer. Nattmössan på.

God Hatt! // Stina

Ett hål i mitt hjärta

Idag går mina tankar till två unga tjejer i Kalmar län. I somras ägde två gruppvåldtäkter rum och i och med detta släcktes med all säkerhet en hel del ljus och framtidstro för de berörda parterna. Och nu kom domen. Sammanlagt sju våldtäktsmän har friats i Tingsrätten.

Ett hål i mitt hjärta? Ja att rubriken låter så drastisk är just för att beskedet gjorde ett litet  hål i mitt hjärta. Kanske inte framförallt beskedet, utan snarare det faktum på vilka grunder som männen friades.

I ett av fallen rörde dådet en ung tjej i Västervik. Tre män hade den kvällen påtvingat samlag med henne, den äldsta var 35 år. Mannen har erkännt att de hade sex, men att det var helt frivilligt. Under tiden käkade de andra två Viagra för att helt enkelt ”hålla den uppe”. Men, Tingsrätten var tvungen att fria då de hävdade att hon var med på det.

I det andra fallet rörde den en 17 årig tjej som på en fest i somras blev våldtagen av fyra män. Även dessa män friades. Varför? Det gick inte att bevisa att hon befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.

Hur jävla SINNESSJUKT är inte det här?

Hur många minderåriga tjejer har frivilligt sex med tre äldre män som dessutom måste käka viagra för att orka hålla på? Hur många tjejer VÅGAR kämpa emot till medvetslöst tillstånd mot fyra män??? Och kanske framförallt, hur ska hon kunna bevisa att hon inte var med på det?

Jag kan förstå varför vi i Sverige håller principen om att ”oskyldig tills motsatsen bevisats”. Men det funkar helt enkelt inte i fall med sexuella övergrepp. Här blir det istället motsatt effekt – offret är istället skyldig tills motsatsen bevisats. Här blir det offret som ska bevisa sin oskuld – inte tvärt om. Och det är inte rimligt.

Vi måste sluta dalta. En våldtäkt är och har alltid varit en av de största kränkningar en människa kan utstå. Politiker samt andra ”vetare” och ”tyckare” kan svamla i all oändlighet om vad hemskt det är med sexualbrott. Men när ingen gör något är det inte så konstigt att man väljer att ta saken i egna händer. Det är inte heller konstigt att mörkertalen ständigt ökar eller att unga utsatta tjejer inte anmäler sexualbrott. Mötet från myndigheter är väl knappast uppmuntrande.

Jag vet att det finns människor som har bra förslag på hur vi ska komma tillrätta med problemen. Men så fort någon yttrar sig lite för högt så skriker makterna i mellanmjölkens land -STOPP!

Jag skiter i vad etablerade politiker säger om mig. Nu vill jag se en förändring, och DETTA kan jag lova alla som väljer att lägga sin röst på mig i valet. Straffskalan är förvisso fortfarande vidrig, men det krävs mer. Det krävs en ny lagstiftning och nya reglement. Vi måste se över hur vi kan förbättra rättsprocessen och nu är det jag som ska sätta in mig i ämnet.

Jag vet att jag har upprört en hel hop av människor med tidigare uttalanden om kemisk kastrering av återförbrytare. Mer om detta kommer inom kort. Nu bör jag nog sluta blogga om ämnet innan jag går över till att förespråka stympning eventuellt en egenkomponerad kastrering med rostiga gafflar.

Men glöm aldrig. Det är våldtäktsoffret som ska få upprättning- och inte tvärt om. Det är gärningsmannen som ska tvingas bevisa sig oskyldig- och inte tvärt om.

Kan vi inte komma överens om den saken så emigrerar jag snart.

Idag går mina tankar till dessa två tjejer. Jag tänder ett ljus. Gör det du också. Men i morgondagens Sverige räcker det inte med att tända ljus. Då krävs det handling.

Förändring, föryngring, förbättring!

För ca två veckor sedan hade vi kristdemokrater i Kalmar äran av att få besök av vår ärade partiledare – Göran Hägglund. Onsdagen den 15 oktober höll vi tillsammans ett möte och fredagen den 16:e hade vi kampanj i centrala Kalmar. Vilken födelsedagspresent förresten det blev – jag fick följa med och luncha i det nobla sällskapet av bland annat stadsråd och landstingsråd!

Och nu undrar ni säkert – Hur hänger rubriken ihop med det övriga inlägget?

För alla som känner mig och mina personliga åsikter så vet ni att kvotering knappast är något som faller mig i smaken. Att bli behandlad utifrån sitt kön eller andra förutsättningar som man inte kan påverka är fel och kränkande. Vi måste alla ses som individer med unika egenskaper.

Men någonting som vår partiledare fick mig att fundera över är hur vi kan som parti nå ut till alla i samhället. I och för sig har jag länge förstått att identifikationen är nyckeln men ibland krävs det där lilla extra.

Det är väl klart som korvspad att inte förstagångsväljare kan känna sig helt representerade av en riksdagsgrupp eller en valsedel där samtliga namn är män 45+? Likväl skulle väl ingen pensionär känna sig hemma med en grupp som bara bestod av ungdomar 30-?

Jag är tämligen säker på att vi alla som jobbar med politik måste fråga oss hur vi uppfattas av andra. Det kan vara väldigt lätt att köra på i gamla, invända vanor och på så sätt komma ifrån problematiken genom att konstatera ”Har det funkat förut så funkar det nu också.” Detta är definitivt inget unikt för mitt parti, det ska tydligt markeras. Men om ingen vågar att erkänna faktum och sticka ut näsan i frågan så lär vi väl knappast komma framåt?

Let´s face it. Jag tror de flesta väljare ger blanka fasen i hur det fungerat tidigare. Vill vi ligga i framkant så gäller det att satsa framåt. Min egen personliga analys av situationen är att det blir allt viktigare med frågan om jämnt fördelade mandat och bättre fungerande representativ demokrati. En stor del av befolkningen är under 30år. En ännu större del av befolkningen är 65+. Men skulle vi tolka dagens politiska sammansättning som representativ hade 90% av sveriges invånare utgjorts av gruppen män 40-60 år. Rimligt? Njae inte direkt.

Det är en sak att svenska folket röstar på de kanditater som är bäst lämpade för uppdragen. Men om inte vi partier kan lyfta fram kandidater som representerar hela befolkningen – hur ska då inställningen ändras? Jag tror stenhårt på att lyfta fram nya perspektiv, nya erfarenheter och framför allt nya personer högt upp på våra listor inför valet. Och i det här fallet är argumentet att erfarenhet och kompetens ska gå före bara rent kvaliciferat skitsnack. Den person som påstår att en jämn fördelning skulle stå emot de andra kriterierna är bara dum nog att påstå att det inte finns kompetenta äldre, yngre, kvinnor eller folk med annan etnisk bakgrund. Tack för den säger jag bara.

Så. Vad är erfarenhet egentligen? Innan du svarar att erfarenhet innebär ett mångårigt engagemang inom kommunpolitiken, tänk då på detta:

Är det inte en erfarenhet att veta hur äldrevården sköts på plats, genom en person som närmar sig pensionen? Är det inte en erfarenhet att just avslutat sina gymnasiestudier och med en direkt inblick kan kommentera dagens skolpolitik? Är det inte en erfarenhet att som nyanländ till Sverige kunna berätta om hur den internationella  politiken förs?

Jo precis. Erfarenhet är ett begrepp man inte kan sätta fingret på. Alla har olika erfarenheter och det är just DÄRFÖR som allas röster måste höras.

I denna upptakt till valrörelse kommer jag att stå i främsta ledet för att förespråka en attitydförändring. Vi måste hitta nya vägar till verklighetens folk och inse att alla inte är stöpta i samma form. Som ordförande för KDU i Kalmar län kommer jag personligen att kämpa för den stora del av befolkningen som i och för sig inte kan räkna vår erfarenhet i mångårigt kommunpolitiskt engagemang, men istället kan bidra med synpunkter ur våra perspektiv. En föryngring är minst sagt på plats.

Men framför allt. En förbättring.

Alliansens egen spårhund i hetluften

Saxat från Östrans ledarsida:

Bland annat noterade jag med viss förskräckelse att alliansen gör sina oblyga försök att värva mig till sitt lag. Först var det äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD) som i sitt tal tyckte att just Spårhunden var en bra symbol för alliansen med sitt nosande och sökande. Sedan fick jag hälsa på alliansens egen hund Wille, vars husse och matte är Per Gjörloff (M) och Anna-Stina Stenbäck (KD) . De trodde väl att smicker och närkontakt skulle få mig att smälta.

Men riktigt så fåfäng är jag inte. Jag nosar vidare, i alla politiska spökhus.

Hehe. Jomenvisst.

// Wille och matte Stina

Tacka vet jag Alliansen!

Mmm…det känns nästan lite smått nostalgiskt… Ingen sömn, upp kl halv fem på morgonen för att sedan snubbla med Kustpilen bortåt de småländska skogarna. En riktig valrörelse-flashback. Men denna gång blir det Stockholm för möte med KIC (kristdemokratiskt internationellt center) för möjligen något spännande projekt därefter. (Lovar att hålla trogna läsare uppdaterade fort jag kan bekräfta något..)

Gårdagen spenderades som denna. Hemmafrueriet verkar sannerligen inte ha någon hejd för Stina och detta oroar mig. (Kaffe-hundrastning-hundmat-kaffe-tv-hundkiss på golvet-kaffe-skura golvet-hundrastning med terroristliknande hundvalp utan framgång-diska och slutligen hundbajs på parketten.) Ja, en dusch hann jag med men sedan var mitt tålamod slut och jag begav mig till kansliet för lite politisk idealism. Som iofs även den spårade ur då det visade sig att min kära kollega även hon var aningen övertrött…

Min kära klon och kollega Nina

Fem minuter på kvällen hann jag se moderaten innan jag i vanlig ordning rusade iväg (på tok för sent) till möte med nomineringskommitten.

Göran Sydhage var inbjuden talare och redogjorde mycket bra för nomineringsarbetet. (Läs mer här) Jag hann även med att hälsa på den skojaren som en kall morgon för länge sedan ringde och meddelade min plats på listan för Europaparlamentet. Haha sa jag. Men uppenbarligen menade han allvar.

Men men. Över till dagordningen och kanske dags för en morgonförvirrad själ att förklara rubriksättningen till detta smått neurotiska inlägg. Allas vår Anders Andersson (mannen, myten, riksdagsledamoten) kunde stolt meddela att Kalmar fått sammanlagt ohyggligt mycket pengar till kommuner och landsting. (hade haft en exakt siffra om bara internet hade fungerat i denna otroligt dåligt internet-integrerade del av Sverige). Pengar som ingen hade förväntat sig och som liksom en för tidig julklapp bara dimper ned på bordet. Tack Alliansen!

Pengarna kommer väl till användning i denna tid och kanske framför allt i denna del av vårt avlånga land. För ja, trots kommunalrådets löften om att vare sig höja skatten eller för den delen något annat (listan på Johan Perssons brutala misslyckanden kan göras lång, blir nog att spara detta till senare) har det inte gått så bra. ”Över min döda kropp att skatten ska höjas!” hörde vi i valrörelsen. Undrar bara när vi får inbjudan till socialdemokraterna i Kalmars likvaka.

Möte med nomineringsmännicher från hela länet...

Vården ska säkras och de grundläggande verksamheterna ska stöttas. Alliansen verkar ha koll på hur man bygger ett bra samhälle. Utan en solid grund rasar bygget förr eller senare…

(Lugn bara. Det ÄR LÄTTÖL ni ser i förgrunden…)

Tack för mig. Och tack Alliansen!

Vi kommer alla att sakna dig!

Uppnosat 31/8 2009

…i riksdagen kära Chatrine Pålsson! Under måndagens presskonferens på kansliet meddelade hon att hon nu (efter 18 år!) i riksdagen lämnar platsen till förmån för Anders Andersson. Självklart fanns spårhunden Wille där för att visa sitt stöd.

Jag tror inte att det är många andra riksdagspolitiker som så hängivet har ägnat sig åt sitt arbete. Jag har visserligen bara haft förmånen att känna Chatrine under de tre år som jag har bott i Kalmar, men under den tiden har hon gjort ett oerhört stort intryck på mig. Chatrine har alltid medverkat på möten och kampanjer, storleken på sammankomsterna har aldrig haft någon betydelse. Hon har även varit ett stort stöd för de unga kristdemokraterna i länet, vi i KDU Kalmar har aldrig behövt skrika högt för att få våran röst hörd hos henne.

I radiointervjun som sändes igår på p4 Kalmar blev hon beskriven som en ”mamma” under EP-valrörelsen. Ingen kan nog bättre än jag beskriva hur väl det stämmer. En erfaren och god människa som alltid ställde upp med råd och tips. Sin egen kampanjbudget satsade Chatrine på att marknadsföra alla länets  kandidater, något som visar på ett stort hjärta och givmildhet.

Listan kan göras lång på Chatrines insatser inom politiken. Hon har aldrig varit rädd för att föra fram kontroversiella åsikter som så många av oss egentligen stöttar. Ingen fråga tabubelagdes och ingen fråga var för liten för att lyftas upp på dagordningen. Två exempel som jag håller extra varmt om hjärtat är hennes ställningstaganden i abortfrågan samt i diskussionen om kemisk kastrering.

Men trots alla fina politiska ställningstaganden och skickligt genomförda debatter finns det något som för mig väger tyngre. En varm kram när orken tar slut. Några uppmuntrande ord under långa möten och kalla kampanjdagar. Och kanske det jag minns bäst. Post-It lappen.

Under den senaste valrörelsen, under den tiden då jag (tillsammans med många andra) jobbade från gryning till sen kväll hann jag en gång titta in på kansliet mellan två debatter i två olika län. Tydligen var det någon annan som också hade hunnit in en kort sväng. På KDU:s skrivbord satt en lite gul post-it lapp med texten ”Ni är så duktiga! Jag är stolt över er! Kram Chatrine”. DET mina vänner, DET är vad idealism handlar om.

Så. Om Du Chatrine hade haft ett skrivbord här i närheten så hade jag defenitivt skrivit en likadan post-it lapp till Dig. Och på den hade det stått ”Du är så duktig Chatrine! Vi i KDU är så stolta över dig!”

Till sist, stort lycka till till dig Anders! Detta kommer att gå hur bra som helst. Och jag är ganska säker på att mirakelkvinnan Chatrine Pålsson kommer att fortsätta med sitt idealistiska arbete samt sina fantastiska bidrag till den svenska politiken.

Kram och mycket kärlek // Stina

Carl Bildt har även han vissa talfel…

Uppnosat i helgen.

När moderaterna höll arbetsstämma i Västerås var självklart undertecknad, tillsammans med den kristmoderatiska hundvalpen, där. Innan hade vi varit på en blixtvisit i Karlstad för att bli upptuktade av den äldre kopian – Tant Wilma. I Karlstad sken som vanligt solen men efter ett par dagar i staden är allt började för snart 23 år sedan var det dags att bita tag i politiken på nytt.

Under sitt tal på torget i Västerås redogjorde vår utrikesminister klart och tydligt för hur vi med politiken kan bidra till en bättre värld. Jag slutar aldrig att förvånas över denna man och slår stolt fast, en gång för alla, att han är en av mina absolut främsta förebilder. Men Calle lever även han efter ofullkomlighetstanken. Minsann, landet heter SOMALIA och inte SOMALIEN som han vid upprepade tillfällen uttryckte sig.

Detta har nu gjort det helt och fullt legitimt för mig att i talspråk säge Egyptien och helikopeter, istället för Egypten och helikopter. Det är tydligen sådana friheter man kan ta sig som betydelsefull opinionsbildare. Sålänge det inte står fel i skriven text för då kräks jag. Wille sov dock under hela talet.

Helgen avslutades med en tripp till Uppsala för medverkan i Konservativt Forums sommarkonferens. Wille gjorde entré och fick de flesta herrar att mjukna upp. Så Karlstad-Västerås-Uppsala-Stockholm, det var helgens lilla Sverige-tripp

Over and out / Stina och spårhunden